Vattentorn, Hemmesta

Hedersomnämnande i tävling om nytt vattentorn i Hemmesta, Värmdö. Det nya vattentornet upplevs i två skalor, dels på längre avstånd då man ser dess topp avteckna sig mellan tallarna, dels från vistelseytan där man kommer nära och tornets undersida blir det dominerande intrycket. Förslaget förenar dessa aspekter i en sammanhållen form där reservoarens utformning ger ett karaktäristiskt spel med ljus och skuggor på som syns på långt avstånd och där den välvda undersidan hänger över landskapet och ger platsen laddning på nära håll.

Från håll avtecknar sig tornet som en serie cylindrar med växande radier som sticker upp ur den skogbeklädda höjden. Cylindrarna skapar ett skuggspel som ger fasaden liv – en mjuk övergång från ljust till mörkt i horisontell riktning kombinerat med en randning av belysta och skuggade ytor i höjdled. Nära inpå bjuder vattentornet på en ny stark upplevelse med reservoaren hängandes över marken. Undersidans buktande kurva gör reservoarens tyngd konkret. Tre rejäla pelare bär upp reservoaren, varav en inrymmer trapphus och en annan ledningsschaktet. Nattetid belyses reservoaren nerifrån och konturen avtecknar sig som en gloria som manifesterar platsen. Tryckstegringsstationen är placerad i en separat byggnad på andra sidan vändplanen, nedtonad och klädd med svart träpanel för att smälta in i skogsmiljön.

Byggnaderna utförs i platsgjuten betong med undantag för tak som blir en lätt konstruktion med utvändig papptäckning. Reservoarens stora last förs ut till pelarna med hjälp av parabelformade balkar på ventilkammarens nivå vilka utnyttjar konstruktionshöjden som undersidans båge ger. Reservoarens ovan- och undersida är lätt åtkomliga för inspektion från utrymmena ovan och under reservoaren. Tornet grundläggs mot berg i dagen. Tryck-stegringsstationen grundläggs med platta på mark på den grusade ytan. Materialen är få och robusta och kommer att åldras värdigt över många årtionden. Ledningsstråk samordnas med grundläggning och vägdragning.


Vistelseytan utformas som ett cirkulärt trädäck som omsluts av en bänk i samma material, 18 meter i diameter. Däcket och bänken bildar en aktivitetsyta som kan tas i anspråk på olika sätt av olika användare - som samlingspunkt för grupper och skolklasser, som picknickplats för utflykter eller som plats för stretching och fysträning för förbipasserande joggare. Den plana ytan bryts av bergknallar och träd där naturens topografi når över däckets nivå. Belysning integreras i bänken vilket skapar en gloria på marken som samspelar med det belysta tornet på kvällen. Vistelseytan nås via en ny stig som även den lyses upp på ett suggestivt sätt för att platsen ska upplevas trygg.
Områdesskydd utförs i form av ett smidesstaket. Ambitionen är att hålla den centrala platsen under tornet tillgänglig för att besökare ska kunna uppleva undersidan. Därför redovisas i förslaget ett minimerat områdesskydd som omfattar tornets entré samt tryckstegringsstationen.

Angöring till tornet sker från en ny vändplan som ansluter till den befintliga vägen vilken breddas och förstärks. Tornets och vägars placering är valda för att göra så lite intrång som möjligt i naturmiljön. Vägen följer den befintliga vägens sträckning, vändplanen är förlagd till den plats i topografin där vi kan skapa den planaste ytan och tornet är till stor del placerat på mark som idag tas i anspråk av telemasten och dess etablering. I området där torn, vändplan och tryckstegringsstation placeras är det idag en glänta utan några större befintliga träd.

"En försiktig förnyelse av det traditionella vattentornets symmetri." ur juryns motivering